Alias Nille

En blogg om främst teknikprylar, webbutveckling, sökmotoroptimering (SEO) och livet…

Kvitt panikångesten, psykologer och mediciner

den 28 februari 2008. Publicerad under Panikångest. 16 kommentarer.

Att jag har lidit av extrem panikångest håller jag inte som någon hemlighet. Den tiden ser jag som den värsta delen av mitt liv. Totalt tre år har jag lidit och stora delar av den tiden är suddigt för mig. Det är inte precis som jag minns den tiden med någon glädje och det kanske gör att minnena är få för att minnas, det är det som jag menar med en suddig tid.

Panikångest är det värsta som finns. Det fanns dagar då jag kunde ha 4-5 panikångestattacker per dag. Det svåra var att återhämtar sig däremellan. Panikångest kan yttra sig på så många sätt och är olika för person till person. I mitt fall bestod det av hjärtklappning, andnöd, stelhet i hela kroppen, värmevallningar och overklighetskänslor. När väl en attack kom helt oväntat så kunde jag inte sitta still utan sprang runt snabbt och nervöst. Jag kunde inte heller fokusera på något annat och ville inte gärna prata med någon. Om jag prata med någon kände jag att jag tappade kontrollen. Det är just den känslan att tappa kontrollen som har följt mig genom denna tid. Så här i efterhand kan jag tro att känslan av att tappa kontrollen över mitt liv gjorde panikångesten mycket värre.

Tappa kontrollen över sitt liv kan asscocieras till döden. I alla fall så var det så med mig. Jag har väl lidit av dödsångest sedan jag var liten, så det spädde väl på min panikångest än mer. Men dödsångest är något som är vanligt och något som jag lärt mig hantera med åren och idag berör det inte mig nämndvärt.

Att det skulle ta tre år innan jag skulle bli kvitt panikångesten är katastrof. Jag ser mig inte som botad ännu, men det är mycket länge sedan som jag hade en panikångestattack. Det är nog halvåret nu, men det är inte pga psykologer. De är jag otroligt besviken på. Vallades mellan flertalet psykologer och den sista tiden innan jag gav upp allt vad psykologer heter, så hade jag en skötare. I alla fall hade han de kunskaperna som behövdes för att hjälpa mig. I alla fall var det så det sas.
I efterhand hade inte ”psykologen” det. Han var totalt ointresserad av mina samtal och ibland kunde han till och med somna. Samma fråga kunde han ställa samtal efter samtal och någon vidare rådgivning fick jag inte.

Tiden innan jag bytte ”psykolog” för sista gången så fick jag ny medicin som skulle dämpa mina attacker och inte vara beroendeframkallande. Denna nya medicin var min väg tillbaka. Då kan jag nämna att jag har testa en rad ångestdämpande mediciner. Den första medicin jag testa gjorde mig till och med sämre och så dålig att jag fick ta ambulans till akuten.

Genom att jag fick en medicin som fungerade till sist, så kunde jag börja bygga upp ett försvar att stå emot attackerna. Dessutom kunde jag må bra med hjälp av medicinen långa perioder och på detta sätt ”lura” panikångest samtidigt som jag byggde på försvaret.

Jag kan tycka att tre år är alldeles för långt tid för att ”bota” något som har gjort mig så illa. Stundtals kändes det som jag inte togs på allvar. Att jag sedan skulle träffa rätt läkare som fann den medicin som skulle hjälpa mig är nog rena turen. Det finns säkert många som inte träffar den där läkaren som förstår och kan trycka på de rätta punkterna. För dessa kommer illandet inte ta slut utan bara fortsätta.

Det är trist att inte tas på allvar när det gäller panikångest och många bara rycker på axlarna. Panikångest är faktiskt en sjukdom och inget jävla påhitt hos personen. Alla med detta måste tas på mer allvar, få en utredning om hur de mår, en plan över de kan hjälpas och inte slussas hit och dit och testa nya mediciner hela tiden.

Till er som har panikångest, så stå på er för ni måste kräva den vård ni har rätt till. Försök också läsa så mycket som möjligt i ämnet, för det gjorde jag. Plöjde igenom hemsida efter hemsida och informationblad efter informationsblad. Lär känna er panikångest och lev inte i ovisshet.

Till politiker på alla nivåer, så säger jag – lägg inte ner psykmottagningar utan ge dem mer kompetens med nyanställningar. Det behövs bra och kunnig personal på Sveriges psykmottagningar. Då kan alla få chans att komma till i tid och inte behöva hamna i någon slags kö.

Några bra länkar:
Svenska Ångestsyndromsällskapet
Stödsajten för drabbade av panikångest och social fobi
Bloggar om panikångest

Taggar: , , , , , ,

16 kommentarer

Liselott, den 2 mars 2008.

Jag har i juni passerat mitt femte år sedan jag fick min allra första panikattack. Har gått på alla möjliga antidepp-piller (känner mig som en labbråtta), är det inte biverkningar så funkar dom inte (suck – nyligen börjat med Cipralex), jag har även gått i KBT-terapi och det fick mig en bit på väg. Nu går jag i psykodynamisk terapi och den funkar bättre. Dock har jag inte blivit av med min panikångest. Den är jobbig och väldigt kraftfull periodvis.

Prioriterad är jag inte där jag bor. Psyk hör inte ens av sig. Jag har fått kämpa mig till all hjälp själv. Och FK anser att jag är fullt frisk så efter dryga två års kamp mot dom har jag gett upp. Jag förlorade kampen uppe i Länsrätten. Jag är tydligen frisk fastän jag inte kan köra bil längre, knappt åka kommunalt, knappt komma utanför dörren ibland och är så utmattad att jag knappt orkar ta mig ur sängen. (har även utmattningsdepression). Jag hatar FK, jag kommer aldrig att förlåta dom.

Och den psykolog jag har är privat. Hon är jätteduktig, men det kostar pengar. Men jag har inget annat val för jag är inte prioriterad.

Jag läser allt om panikångest (med agorafobi) och utmattningsdepression och det var nog därför jag hamnade här.

Du har skrivit jättebra om det. Och jag är glad för din skull att du har kommit ur helvetet.

Liselott :)

Jennifer, den 23 mars 2008.

Jag vet precis hur det är!
Det kommer som en blixt från klar himmel, helt plötstligt så känns det som att alla krafter bara försvinner och man får värsta febern, svettas och skakar.
Det känns som att man bara ska glida ner, genom stolen ch golvet och bara försvinna, allt känns så overkligt.
Känns inte som man vet vem man är eller vem man pratar med, även att man egentligen gör det.
Är så glad för din skull, som blivit kvitt dne här skiten !
Jag hoppas jag med ska det snart !

Tommy, den 24 mars 2008.

Hej till dig som skrev den översta artiklen ”nille” Känner igen mig till 100% i hur du beskrev din ångest + döds ångeten… Läste där om din medecin du fick , vad hete den medecinen , Den enda medecin ja gått på nu i 9 år är Zoloft tycker inte den hjälper mig ett skit längre så tacksam för svar / mvh en med ångest

Ann-sofie, den 29 januari 2009.

Hejsan!

Har lidit av panikångest i många år jag också, men har blivit hjälpt av en naprapat som finns i Götlunda, han har släppt på en massa djupa spänningar och lagt tillrätta ångestkotor som sitter i nacken. Var hos honom senast i början på sommaren -08 och har sedan dess inte haft någon panikångestattack, och jag har haft sådana kraftiga attacker som du beskriver.

Ann-sofie

Sarah, den 18 juni 2009.

Hej!

Super bra artikel, verkligen! Just nu ligger jag faktiskt och läser på om panikångest just för att min läkare inte behandlar det som en sjukdom. Känns som att det inte ens är någon anledning att gå upp när man vet att attackerna kommer komma. Men det värsta är nog förväntansångesten!

Måste verkligen fråga vilken medicin det är du har fått som har hjälpt dig så mycket?

MVH Sarah

suave, den 1 juli 2009.

jag undrar också vilken medicin som fick dig på fötterna. jag har drabbats 2-3 gng i mitt liv. Och det känns verkligen tufft, speciellt när man ska återhämta sig, verklighetskänslorna är som berg och dal bana, och man lever med en ständig fruktan inombords, med hemska tankar man inte kan rå för.

mvh

camilla, den 31 januari 2010.

hej bra att någonn tar upp ämnet,just haft en attack igen,d var en stor men ja lyckades hålla mig hyfsat lugn men klarade inte av att stanna på ug där ja skulle måla utan gick hem och iome att ja kommer in i mitt rum (min safezone) som ja ha börja kalla den såklingar det av,bara hjärtklappningen som kvarstår. jag har ätit cipralex länge vilket ja faktiskt tyckte funka efter ja höjt den men sen bytte min läkare till et såkallat billigare allternativ för 5 dagar sedan och jag har nog haft mer lr mindre attacker varje dag sen dess :( blir uttmattad direkt,orolig inför nästa attack,soveer dåligt men länge vad ja undrar är om någon vet av någon medicin som inte e benzo utan antidep?

G-, den 23 maj 2010.

Hej trevlig blogg :) Jag lider själv av panikångest sedan några månader tillbaka och det är ju inte vidare kul. Men nu har jag lärt mig hantera panikångesten då jag går hos en KBT psykolog det tycker jag alla bör testa. Medicin ska man inte börja med.

Lycka till och kämpa på, låt aldrig ångesten vinna /G-

1000glada, den 10 januari 2011.

Bra skrivet!

Jag känner igen i stort sett allt du skriver. Intressant kommentar här om ”ångestkotor”, faktum är att jag också har ont i nacken ofta. Det blir iväg till en naprapat snart!

Själv har jag skapat en nyhetssajt för folk med panikångest och depression för att försöka upplysa folk med och utan problem om vad de här problemen innebär.

http://www.1000glada.se är adressen.

Ha det fint!

carolina, den 28 april 2011.

Hej alla ångest drabbade det är intressant att läsa alla era inlägg.Här kommer mitt. Jag är 46 år och har haft panikångest/ångest aktivt sedan 1988 alltså i 23 år. Under alla dessa år blev jag aldrig ”utredd” eller gavs terapi. Första året hade jag 3 olika psykologer som jag gick hos utan att jag blev det minsta hjälpt. Jag har levt på alla SSRI preparat som finns att få, jag var testpilot kan man nog säga. Jag åt klomipramin den största delen utav tiden mellan 1988 och 2006 då preparatet slutade fungera. Jag trappade sakta ut medicinen och VAKNADE ur glaskupe känslan !!!
Ångesten var som bortblåst. Jag fick tilbaka livet smak lukt alla sinnen som varit nedtryckta utav medicinen. Jag mådde oförskämt bra till hösten 2007 då ångesten kom tillbaka. Suck ….¨Jag testade en massa olika preparat igen men blev bara sjuk av dem: Lyrica funkade från första dagen och var ett mirakel!!!! men det höll bara 3 v sedan kom helvetet och slukade mig med hull och hår. Hela 2008 2009 2010 fram till mars 2011 har jag levt på Xanor i höga doser. Xanor är nog det närmaste rävgift man kan komma och man bör undvika den helt. Den gjorde mig beroende och kroppsligt sjuk. Mitt blodtryck sjönk avsevärt jag tappade matlusten och rasade i vikt och blev väldigt sjuk i olika infektioner och influensor. Magen ballade ur och fick magkatarr. Det var en enda lång process och det var pga xanor jag blev så sjuk !!!!!
Jag bytte ut den mot sobril som håller borta panikångesten och ger mig lugnet att genomföra KBT som är en viktig stöttesten i ångest drabbades värld. Tack vara egenvård och kbt har jag börjat få tillbaka mitt liv som togs ifrån mig 2008 !!! jag vet att psykiatrin i svea rike är skrämmande begränsad och psykiatriker och terepeuter är väldigt dåligt införstådda på just panikångest och generaliserad ångest. De famlar i mörkret och ger oss sjuka en massa ”det kanske fungerar” uttryck då de ger oss olika preparat mot våra hemska sjukdomar.
Idag har jag panikångest emellanåt men jag VET att jag inte dör eller svimmar ej heller är det farligt.´Ångesten kommer ifrån MIG SJÄLV och saker jag assosoerar till fara….fara slåss fly är de saker vi har i våra gener sedan vi gick på alla 4a , jag har slutat slått mot min ångest jag omfamnar den och känner på den, hur den börjar varför och sedan försvinner den. Att lära sig andas i fyrkant, andas in räkna till 3, håll andan räkna till tre, andas ut räkna till tre och andas in räkna till tre. Upprepa detta tills du känner att du är bortom ångesten det fungerar !!Det sänker hjärtverksamheten som drar ner syreupptaget och lugnar ner mig. BÄTTRE knep finns ej. testa och ge inte upp det finns hjälp, sluta inte leta efter den där personen som KAN ångest.
Se till att andas er genom en fin sommar…
Jag tror att jag kommer bli bra med tiden…utan tron är det tufft…jag har fått min tillbaka.
kram alla ångest drabbade…¨
C

Robbe, den 23 augusti 2011.

Hej all drabbade, mitt helvete börja för 5 veckor sen, från klar himmel hade varit ute och firat en tjejkompis druckit lite sprit och tyvärr fått i mig lite kokain.. Men allt var dom vanligt tills jag gick o la mig, halv sov nån timme vakna up och skulle besöka toan så brakade helvetet lös, kände hur de rös till i hela kroppen kunde inte andas hjärtat va på maxvarv, ända jag kunde tänka var nu dör jag nu dör jag! Rädslan var överdrivet och kan inte jämföras med något endast den som har blivit drabbat kan förstå, ringde 112 men la på innan dom svara, smsa

Robbe, den 23 augusti 2011.

En nära vän som fick komma, höll i 16 timmar tills jag gav up och tog mig till akuten gick inte o hålla emot mer förstod inte varför det inte hade släppt för jag visste inte vad jag hade med o göra, 3 första dygnen var ett helvete ingen sömn mat energi bara sängliggande o fick attack efter attack, gick ner 4 kg dom dagarna, nu är det mkt bättre men har inte fått tillbaka mitt liv till fullo, känner oron, rädslan sitter kvar som en klump, kan inte vara ensam för då börjar djupa tankarna o rädslan för ny attack, har varit på psykakuten 3 gånger men får inget ut av det, förutom faktura hem och information jag redan visste.. Nu har jag äntligen träffat en läkare på vårdcentralen och verkar mer engagerat gjort massa tester inklusiv hormontest, väntar svar nu om hon hittar nått, har inte testat nån medecin än, hur ska man göra för underlätta allt? Vad bör man undvika? All tips uppskattas! Mvh R

leila, den 7 november 2011.

:|
Hej alla Panikdrabbade kompisar
i Mitt HemLand som är iran,brukade Ma kalla samma sjukdomen för spökgrippen, då någon Expert skulle fånga spöken som hade smyggat in i en :|
Själv jag drabbades av helvetet för 4 månader sen efter en depression..Shit.
jag höll ut med skiten 3 månader..tog promenader räknade från 100 till 1 upp och ner,Fy fan var jobbigt, tills en vecka sen märkte jag att jag plåggas mycket ,började jag med Sertralin..0kh,va jobbigt..man blir ÄNNU deppiare, Kan det Möjigt att man Må Ännu deppiare?..Ju visst ä det.
Nu Har jag Lärt Mig Hantera Skiten tills det mesta;När jag tänker på sex min gamla pojkvän kommer i mina tänkar och Halsen stängs av..:|
så Sex och Killar är värsta Panik framkallande ..och jag kan inte låt bli Att inte tänka på de…
Nu har jag Lärt mig Läsa böcker,Tills jag blir tagen av en verksamhet som är byggt för trassel-Kvinnor.
Jag ser bra ut och är utbildad till el-ingenjör. men måste jag att börga på Nytt.
AntiDeppressiva tabletter gör en väldigt Trött..Vet inte 0m jag Klarar Stanna i programmet så lång tid.
som sagt det bara metoden som räkna ner siffrorna Hjälper Mig.fan och 1000 fan Vilken jobbig Skickdom
att hela tiden som man är vaken Måste vakta sigsjälv att tänka positivt ,drar Energy ;)
Men Jag Har Lärt Mig att inte vara rädd eller irriterad över mina Grubblingar..Grubbla Hur Mycket Du vill Kärringen :) No Mather if i grubbalar Men man måste göra sin Fucking aktiviteter parallelt..vi panik drabbade är inte Känslolös..vi har en stark känsla av att vi saknar oss ;) , Jag saknar lilla mig :( tuffa flickan.Grimma tjejn som kunde även slå killar och ha en triumph-leende ..Nuvarande jag känner sig skildig även om ska läsa 10 sidor of en scientific bok . :|

leila, den 7 november 2011.

Förresten skulle vi kunna samla några panik drabbade i en chat eller forum..det skulle hjälpa som fan.
Leila
b4khi@yahoo.com

Maria, den 12 mars 2012.

Vad heter medicinen som fungerade? och hur lång tid tog det att bli bra?

Nille, den 21 april 2012.

Atarax heter medicinen som har hjälpt mig.

Lämna en kommentar