Kommentarer till Kvitt panikångesten, psykologer och mediciner

Av: leila

leila — Mon, 07 Nov 2011 22:39:23 +0000

Förresten skulle vi kunna samla några panik drabbade i en chat eller forum..det skulle hjälpa som fan.
Leila
b4khi@yahoo.com

Av: leila

leila — Mon, 07 Nov 2011 22:36:41 +0000

Hej alla Panikdrabbade kompisar
i Mitt HemLand som är iran,brukade Ma kalla samma sjukdomen för spökgrippen, då någon Expert skulle fånga spöken som hade smyggat in i en
Själv jag drabbades av helvetet för 4 månader sen efter en depression..Shit.
jag höll ut med skiten 3 månader..tog promenader räknade från 100 till 1 upp och ner,Fy fan var jobbigt, tills en vecka sen märkte jag att jag plåggas mycket ,började jag med Sertralin..0kh,va jobbigt..man blir ÄNNU deppiare, Kan det Möjigt att man Må Ännu deppiare?..Ju visst ä det.
Nu Har jag Lärt Mig Hantera Skiten tills det mesta;När jag tänker på sex min gamla pojkvän kommer i mina tänkar och Halsen stängs av..:|
så Sex och Killar är värsta Panik framkallande ..och jag kan inte låt bli Att inte tänka på de…
Nu har jag Lärt mig Läsa böcker,Tills jag blir tagen av en verksamhet som är byggt för trassel-Kvinnor.
Jag ser bra ut och är utbildad till el-ingenjör. men måste jag att börga på Nytt.
AntiDeppressiva tabletter gör en väldigt Trött..Vet inte 0m jag Klarar Stanna i programmet så lång tid.
som sagt det bara metoden som räkna ner siffrorna Hjälper Mig.fan och 1000 fan Vilken jobbig Skickdom
att hela tiden som man är vaken Måste vakta sigsjälv att tänka positivt ,drar Energy
Men Jag Har Lärt Mig att inte vara rädd eller irriterad över mina Grubblingar..Grubbla Hur Mycket Du vill Kärringen No Mather if i grubbalar Men man måste göra sin Fucking aktiviteter parallelt..vi panik drabbade är inte Känslolös..vi har en stark känsla av att vi saknar oss , Jag saknar lilla mig tuffa flickan.Grimma tjejn som kunde även slå killar och ha en triumph-leende ..Nuvarande jag känner sig skildig även om ska läsa 10 sidor of en scientific bok .

Av: Robbe

Robbe — Tue, 23 Aug 2011 20:52:30 +0000

En nära vän som fick komma, höll i 16 timmar tills jag gav up och tog mig till akuten gick inte o hålla emot mer förstod inte varför det inte hade släppt för jag visste inte vad jag hade med o göra, 3 första dygnen var ett helvete ingen sömn mat energi bara sängliggande o fick attack efter attack, gick ner 4 kg dom dagarna, nu är det mkt bättre men har inte fått tillbaka mitt liv till fullo, känner oron, rädslan sitter kvar som en klump, kan inte vara ensam för då börjar djupa tankarna o rädslan för ny attack, har varit på psykakuten 3 gånger men får inget ut av det, förutom faktura hem och information jag redan visste.. Nu har jag äntligen träffat en läkare på vårdcentralen och verkar mer engagerat gjort massa tester inklusiv hormontest, väntar svar nu om hon hittar nått, har inte testat nån medecin än, hur ska man göra för underlätta allt? Vad bör man undvika? All tips uppskattas! Mvh R

Av: Robbe

Robbe — Tue, 23 Aug 2011 20:25:38 +0000

Hej all drabbade, mitt helvete börja för 5 veckor sen, från klar himmel hade varit ute och firat en tjejkompis druckit lite sprit och tyvärr fått i mig lite kokain.. Men allt var dom vanligt tills jag gick o la mig, halv sov nån timme vakna up och skulle besöka toan så brakade helvetet lös, kände hur de rös till i hela kroppen kunde inte andas hjärtat va på maxvarv, ända jag kunde tänka var nu dör jag nu dör jag! Rädslan var överdrivet och kan inte jämföras med något endast den som har blivit drabbat kan förstå, ringde 112 men la på innan dom svara, smsa

Av: carolina

carolina — Thu, 28 Apr 2011 17:49:22 +0000

Hej alla ångest drabbade det är intressant att läsa alla era inlägg.Här kommer mitt. Jag är 46 år och har haft panikångest/ångest aktivt sedan 1988 alltså i 23 år. Under alla dessa år blev jag aldrig ”utredd” eller gavs terapi. Första året hade jag 3 olika psykologer som jag gick hos utan att jag blev det minsta hjälpt. Jag har levt på alla SSRI preparat som finns att få, jag var testpilot kan man nog säga. Jag åt klomipramin den största delen utav tiden mellan 1988 och 2006 då preparatet slutade fungera. Jag trappade sakta ut medicinen och VAKNADE ur glaskupe känslan !!!
Ångesten var som bortblåst. Jag fick tilbaka livet smak lukt alla sinnen som varit nedtryckta utav medicinen. Jag mådde oförskämt bra till hösten 2007 då ångesten kom tillbaka. Suck ….¨Jag testade en massa olika preparat igen men blev bara sjuk av dem: Lyrica funkade från första dagen och var ett mirakel!!!! men det höll bara 3 v sedan kom helvetet och slukade mig med hull och hår. Hela 2008 2009 2010 fram till mars 2011 har jag levt på Xanor i höga doser. Xanor är nog det närmaste rävgift man kan komma och man bör undvika den helt. Den gjorde mig beroende och kroppsligt sjuk. Mitt blodtryck sjönk avsevärt jag tappade matlusten och rasade i vikt och blev väldigt sjuk i olika infektioner och influensor. Magen ballade ur och fick magkatarr. Det var en enda lång process och det var pga xanor jag blev så sjuk !!!!!
Jag bytte ut den mot sobril som håller borta panikångesten och ger mig lugnet att genomföra KBT som är en viktig stöttesten i ångest drabbades värld. Tack vara egenvård och kbt har jag börjat få tillbaka mitt liv som togs ifrån mig 2008 !!! jag vet att psykiatrin i svea rike är skrämmande begränsad och psykiatriker och terepeuter är väldigt dåligt införstådda på just panikångest och generaliserad ångest. De famlar i mörkret och ger oss sjuka en massa ”det kanske fungerar” uttryck då de ger oss olika preparat mot våra hemska sjukdomar.
Idag har jag panikångest emellanåt men jag VET att jag inte dör eller svimmar ej heller är det farligt.´Ångesten kommer ifrån MIG SJÄLV och saker jag assosoerar till fara….fara slåss fly är de saker vi har i våra gener sedan vi gick på alla 4a , jag har slutat slått mot min ångest jag omfamnar den och känner på den, hur den börjar varför och sedan försvinner den. Att lära sig andas i fyrkant, andas in räkna till 3, håll andan räkna till tre, andas ut räkna till tre och andas in räkna till tre. Upprepa detta tills du känner att du är bortom ångesten det fungerar !!Det sänker hjärtverksamheten som drar ner syreupptaget och lugnar ner mig. BÄTTRE knep finns ej. testa och ge inte upp det finns hjälp, sluta inte leta efter den där personen som KAN ångest.
Se till att andas er genom en fin sommar…
Jag tror att jag kommer bli bra med tiden…utan tron är det tufft…jag har fått min tillbaka.
kram alla ångest drabbade…¨
C

Av: 1000glada

1000glada — Mon, 10 Jan 2011 20:20:58 +0000

Bra skrivet!

Jag känner igen i stort sett allt du skriver. Intressant kommentar här om ”ångestkotor”, faktum är att jag också har ont i nacken ofta. Det blir iväg till en naprapat snart!

Själv har jag skapat en nyhetssajt för folk med panikångest och depression för att försöka upplysa folk med och utan problem om vad de här problemen innebär.

http://www.1000glada.se är adressen.

Ha det fint!

Av: G-

G- — Sun, 23 May 2010 20:27:29 +0000

Hej trevlig blogg Jag lider själv av panikångest sedan några månader tillbaka och det är ju inte vidare kul. Men nu har jag lärt mig hantera panikångesten då jag går hos en KBT psykolog det tycker jag alla bör testa. Medicin ska man inte börja med.

Lycka till och kämpa på, låt aldrig ångesten vinna /G-

Av: camilla

camilla — Sun, 31 Jan 2010 18:45:42 +0000

hej bra att någonn tar upp ämnet,just haft en attack igen,d var en stor men ja lyckades hålla mig hyfsat lugn men klarade inte av att stanna på ug där ja skulle måla utan gick hem och iome att ja kommer in i mitt rum (min safezone) som ja ha börja kalla den såklingar det av,bara hjärtklappningen som kvarstår. jag har ätit cipralex länge vilket ja faktiskt tyckte funka efter ja höjt den men sen bytte min läkare till et såkallat billigare allternativ för 5 dagar sedan och jag har nog haft mer lr mindre attacker varje dag sen dess blir uttmattad direkt,orolig inför nästa attack,soveer dåligt men länge vad ja undrar är om någon vet av någon medicin som inte e benzo utan antidep?

Av: suave

suave — Tue, 30 Jun 2009 23:29:57 +0000

jag undrar också vilken medicin som fick dig på fötterna. jag har drabbats 2-3 gng i mitt liv. Och det känns verkligen tufft, speciellt när man ska återhämta sig, verklighetskänslorna är som berg och dal bana, och man lever med en ständig fruktan inombords, med hemska tankar man inte kan rå för.

mvh

Av: Sarah

Sarah — Thu, 18 Jun 2009 00:27:06 +0000

Hej!

Super bra artikel, verkligen! Just nu ligger jag faktiskt och läser på om panikångest just för att min läkare inte behandlar det som en sjukdom. Känns som att det inte ens är någon anledning att gå upp när man vet att attackerna kommer komma. Men det värsta är nog förväntansångesten!

Måste verkligen fråga vilken medicin det är du har fått som har hjälpt dig så mycket?

MVH Sarah